Helt otroligt.

Jag förstår bara inte hur en person som vunnit nobelpriset kan skriva så dåligt. Eller jag kanske borde säga; hur kan en person som skriver så dåligt få nobelpris?
Har precis tvingat mig igenom boken " Det femte barnet " av Doris Lessing, har torterat mig själv med dåliga formuleringar, långa obegribliga meningar och avhuggna dialoger. Flera gånger har jag varit tvungen att skrika : FAN DEN HÄR BOKEN ÄR SÅÅÅ DÅLIG , men trots det hållt uppe modet och läst ut de 150 sidorna av total skit. Jag är tacksam över att den inte var längre.
Kanske att man kan skylla på att den var dåligt översatt, men jag tror inte att det duger till ursäkt. Karaktärerna höll sig livlösa från första till sista sidan, handlingen kändes platt och framkrystad, och jag har precis fått min läslust förstörd. Så då är frågan, hur fan kunde hon vinna nobelpris? Jag kommer aldrig bli klok på det här. fy.
2011-01-19 @ 13:26:49 Permalink Clara Tycker Kommentarer (0) Trackbacks ()


Ett inlägg om att sikta mot stjärnorna för att du kan.

Såg på nyheterna att en piffig politiker skrivit en motion om att förbjuda jantelagen.  Tycker det låter som en fantastisk idé, att en gång för alla kväva den patetiska kultur som härjat i detta kalla ikealand i årtionden. Vem tror du att du är? Du är inte bättre än någon annan. Va nej, ursäkta jag duger ingenting till. Var tavlan fin säger du? Nej, den var ju rätt tråkig egentligen. Ja jo det stämmer att jag fick alla rätt på matteprovet men jag hade jättetur och chansade nästan bara på den sista…


Kom på mig själv alldeles nyss med att vilja svara på en uppmuntrande kommentar med en ursäkt om att teckningen ” alls inte var särskilt speciell och egentligen ganska intetsägande” . Gjorde det helt på rutin och skulle precis skriva mitt svar när jag plötsligt ifrågasatte vad det var jag höll på med. Varför ska jag tona ner kommentaren, förneka den och övertyga kommenteraren om att jag visst inte är så bra som denne påstår?  Varför kan jag inte ta komplimangen med ett leende, säga tack! Och vara stolt?


Frågan är väl snarare vad som händer om man gör precis det. Bryter man då mot en outsagd ( implicit , beundra mitt nyfunna ordförråd! )  regel som är djupt inetsad i svenskarnas kollektiva moral? Uppfattas man som dryg, självgod och uppblåst så fort man tror på sig själv?

Det är som att det är en del av kulturen, en del av våra försök att passa in, att vara som alla andra. Var aldrig bättre, var aldrig mer. Håll dig på mattan, gråt när ingen ser.

Vad är det för rädsla vi har över att våga stå upp för oss själva? Vad är det som hindrar oss från att tro på våran egen potential och satsa alla sina kort i hopp om att aldrig misslyckas? Varför siktar vi inte mot stjärnorna, trots att vi kan, och borde?


Jag har alltid trott, och kommer alltid att tro, att människors livssituation och verklighet handlar om deras inställning. Fick mig en rejäl tankeställare efter att Janne Josefsson varit på vår skola och visat sin berömda dokumentär om varsin ände av femmans spårvagn. I ena änden hittade vi människor av lägre klass som inte hade det särskilt bra ställt, ingen av dem hade drömmar de trodde de kunde förverkliga, och 20 år senare hade de alla jobb de egentligen inte trivdes med. I andra änden, örgryte, hittar vi bortskämda rikemansbarn som noga deklarerade sina drömmar om att bli chefer, ingenjörer, läkare eller advokater. De flesta lyckades också med sina mål.

Varför? Vissa påstår att dessa ungdomar hade allt serverat framför sig, att de föddes med möjligheter och att de redan hade foten inne i arbetsmarknaden, då de med mindre välstånd hade allt emot sig och att de redan  var förutbestämt att de skulle misslyckas, men jag vägrar tro på att de är sant. Allt handlar om deras inställning. De rikare barnen hade mål, drömmar, och framförallt ambitionen att lyckas och tron på sig själva. därför lyckades de också i slutändan.


Sen kan man ju givetvis ställa sig frågan om vem som ger de rikare barnen all uppmuntran, och vem som inte ger den till de fattigare ( fattig låter så hemskt, men hittar inget annat ord? ) . Jag tänkte precis hävda att sverige är ett land där alla har samma möjligheter iochmed gratis skola och allt det där, men naturligtvis stämmer det inte helt och fullt, då barn med stöttande föräldrar naturligtvis tror mer på sig själva och sin förmåga att satsa. Därför borde det vara en självklarhet att se till att de barn som inte får det här stödet hemma får det någon annanstans. Att ha bra självkänsla och att tro på sin egen potential borde vara en mänsklig rättighet.

Sen finns det folk som har klarat sig finfint ändå.

. Det finns ensamstående , arbetslösa mammor som kämpat dag och natt och slutligen startat fabriker och stora företag, det finns barn som får stå ut med alkoliserade föräldrar och ändå blivit nobelpristagare.

Man måste stå upp för sig själv och våga satsa. Människor som föds i lägre samhällsklasser blir knappast hjälpta av mer pengar, det är uppmuntran och motivation de behöver ( självklart i vissa fall även pengar , såklart, men ) . Om de istället gått in med inställningen " Jag tänker inte ge mig förrän jag blir VD" istället för " Jag hamnar nog på skf precis som pappa" ( se janne josefssons dokumentär) så hade de förmodligen kommit betydligt längre.
Det kan oooooomöjligt vara så att alla människor i Biskopsgården är dumma i huvudet medan de i Örgryte är supersmarta, förmodligen finns de fler intelligenta människor i i biskopsgården ( inte något ont mot denna stadsdel, refererar endast till dokumentären) , men de saknar kollektiv motivation och tro på sig själva. förmodligen blir det grupptryck på detta också. hur lätt är det att lägga ner all sin tid på skolan när alla kompisar skolkar? Man socialiseras med sin omgivning, för det är precis så vi fungerar som människor. Man tänker inte längre än näsan räcker helt enkelt.

Men det finns ingen som är dum eller smart, alla kan bara de ger sig fan på det. För vissa tar det längre tid, ja, men det är aldrig omöjligt. varför ska man nöja sig med ett medelmåttigt jobb när du kan ha det bästa? Varför inte satsa, i rädsla för vad andra ska tycka? I rädsla för att du inte duger? Du kan såhäääääääär mycket mer än du tror bara du verkligen vill. Jag tänker bli civilingenjör och det står jag för. Jag tycker inte att det är superroligt att plugga och jag har definitivt inte fötts in i ett rikemanshem, men jag tänker kämpa för min framtid och mitt liv, och det tänker jag inte skämmas över. Alla som vill kan ju trots allt göra samma sak!

Jag lovar inte att jag lyckas, men jag ska iallafall göra ett helhjärtat försök.
Sikta mot stjärnorna, så kommer du åtminstone till månen. -  smart människa jag är släkt med! hehe


Om du läste allt det här är jag imponerad!
2010-12-31 @ 01:27:13 Permalink Clara Tycker Kommentarer (2) Trackbacks ()


Fuck internet

alltså fan nu blir jag bara så jävla lack på alla bloggar och specielt facebook förtjänar en spark i röven.
Jag är så inihelvetes stressad och det är så mycket att göra men nej, då fan kan jag inte hålla mig borta från datorn i mer än fem minuter innan jag får abstinens och måste sätta på datorn och kolla vad alla andra har för sig igen.
Men det är ju sjukligt. Varför kan man inte nöja sig med sitt eget liv för? vad är det som är så intressant med att spionera på andra? det är ju sjukt intressant, och det är därför 103 personer ( vänner ) är inloggade på facebook trots att det är mattenationella imorgon. Man kan ju bara inte låta bli. Nisse är min idol som tog bort sitt facebookkonto. stark gjort, verkligen. Men vad gör man utan facebook? man hamnar ju typ utanför det här skitsamhället, alla lever ju typ på internet idag.

Dessutom, har jag nu genomfört en liten undersökning med mig själv, och jag har kommit på att

-> Ja, man får dålig hy av att sitta framför datorn, och man kan också bränna sig av strålarna. solskydd är att rekommendera.
-> Ja, man får ont i huvet av att sitta framför datorn, just nu ser jag fina prickar.
-> Ja, man slösar bort en massa tid framför datorn, som man skulle kunna använda till nåt annat, tillexempel jobba mig igenom pluggberget och på så sätt reducera bort ångesten som håller mig vaken på nätterna
-> och ja, man sover sämst om man sitter framför datorn för länge
-> man blir stel i alla leder och så fryser man
-> man blir dessutom hjärndöd av all information och slutar tänka själv. All innovativitet och kreativitet mals ner av alla andras åsikter.
-> man glömmer att äta och dör av syrebrist

blä.
2010-05-17 @ 19:15:02 Permalink Clara Tycker Kommentarer (3) Trackbacks ()


RSS 2.0