Torkskåpsdesign here we go

Jag har en liten identitetskris här. Vad farao ska jag bli när jag blir stor?  Var inne på att bli designer, och tänkte mig nåt så flott som att designa lyxlampor, skinnsoffor eller flygande bokhyllor. Vad som helst som inte är monterbara tvättmaskiner och torkskåp för förskoleverksamhet. Det verkade nämligen majoriteten av de färdiga teknisk design studenterna jobba med.  Iallafall om man ska lita på deras inspirerande projektarbeten.
Neh fy sjutton nu fick jag ångest igen. Jag som trodde att det här var lösningen, den perfekta kompromissen mellan kreativitet och riktigt jobb, men nej, tydligen inte? Vad ska jag nu göra med mitt liv?
Polis och Advokat är två yrken jag inte funderat på ännu, kanske ska ge dem en chans.
2011-03-09 @ 21:11:18 Permalink Clara Tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()


Rädisa



Experimenterade lite med färger och gammalt löshår för att försöka bestämma mig för vilken färg mitt framtida hår tillslut för nöja sig med. Har tjatat huuuur länge som helst om att jag skulle vilja färga håret rött ( som ni kanske märkt ) men samtidigt har jag tänkt att det kanske inte är en superbra idé med tanke på att jag kommer bli blek, och att det tar 120 år att få ur röd färg i håret och det kommer därför bli orange nästa gång jag försöker mig på att bli blond. Å andra sidan tror jag att jag passar rätt så bra i denna skrikiga färg, så länge jag håller mig mer till den ljust vinröda färgen istället för den morotsröda. Så. Jag har alltså tre alternativ.

1. färga håret rött / kastanjebrunt
2. färga håret mörkt asklblondt / cendréfärgat / kall ljusbrun
3. slinga det blonda håret i champagneblondt och askblondt för att få en veteblond nyans.

Eller behålla det som det är, men det börjar bli så tråkigt. Tycker jag iallafall.



Så här ser jag ut för tillfället i mitt "vanliga" hår. Hur vanligt det nu blir egentligen med all löspäls. Ursäkta superfjortisposen + bilden. Såg inte klok ut på andra ansiktshalvan, det är därför.
Alltså, blondt är ju fint. Men. Det är en så oseriös färg på nåt sätt. Barbie?

Så, rädisa eller barbie? Det är frågan.

Och förresten, någon som vet hur svårt det är att färga rött tillbaka till askblond? Vill inte döda håret med peroxid 17 gånger innan de oranga tonerna går ur....
2010-11-15 @ 22:09:35 Permalink Clara Tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()


meningen med livet

Har suttit på ett fik i fyra timmar, varav en med söta Maja, och läst om scientologer och deras filosofi. Har lånat fem tjockisböcker på biblioteket och har kollat igenom samtliga internetsidor. Eller ja , iallafall nästan.
Syftet är att analysera och förklara sektens handling, målsättning och ideologi utifrån ett politiskt, ekonomiskt, socialt och teknologiskt perspektiv. Låter det inte underbart roligt?

Iallafall så går hela deras religion ut på att man betalar ungefär en halv miljon kronor för kurser, som gör att man slutligen får veta vad som egentligen hände i tidernas begynnelse, vilket också är orsaken till världens alla bekymmer.
Detta är alltså topphemligt. 
Citerar från wikipedia:

OTIII berättar även om Incident II, eller The Wall of Fire. Detta är den mest uppmärksammade av Scientologikyrkans hemliga läror och påstås ha ägt rum för 75 miljoner år sedan. Den onde Xenu, härskare över den Galaktiska Konfederationen, fraktade miljarder utomjordingar till Jorden och dödade dem i vulkaner med hjälp av vätebomber. Efter detta åkte deras odödliga själar, thetaner, upp i atmosfären där de tillfångatogs och placerades i 3D-biografer (! min anteckning här ja ) där de hjärntvättades med hjälp av filmer (det så kallade R6-implantatet). Sedan släpptes thetanerna ut och har därefter klamrat sig fast vid människorna som ett slags andliga parasiter (kroppsthetaner) och orsakar olika problem. Målet med OTIII och de högre nivåerna är att med hjälp av auditering frigöra sig från dessa kroppsthetaner.

Trots att denna trossats är hemlig för personer som inte nått upp till OTIII och därför är okänd för de flesta scientologer förekommer en vulkan på omslaget till Dianetik-boken.

 

liksom hej, hela deras topphemliga hemlighet är antagligen inte särskilt hemlig eftersom den står på wikipedia? hrm?

men seriöst, ofta man TROR på att världens ångest beror på att dåtida själar blev attackerade av en rymdkejsare med vätebomber från en av federationens 76 planeter vilket gjorde att de svävade upp i atmosfären där de tvingades se på 3D-bio vilket gjorde att de blev efterhängsna och orsakade sjukdomar?

give me a brake.

2010-11-08 @ 22:17:55 Permalink Clara Tänker Kommentarer (1) Trackbacks ()


wake me up before I die

Att vakna lagom till solnedgången är ju faktiskt så inte okej.
2010-11-01 @ 17:26:54 Permalink Clara Tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()


Äta småkryp?

Okej, jag har ett problem. Ända sen jag såg förra avsnittet av vetenskapens värld av misstag, har jag haft otroligt svårt att äta ost utan att få kväljningar. Inte för att det var min favoritsyssla innan heller, men nu tar det verkligen emot.
Enligt programmets mikroskopkamera lever det hundratusentals små spindeldjur i osten, som lever på... Ja ost antar jag? Eller nån bakterie, vad vet jag. Men huvudsaken är att det är fruktansvärt äckligt.

Så här ser dom ut:


Bild tagen härifrån -> klick
Bara tänk hur många sånna här du sätter i dig på en dag! ( Beroende på hur mycket ost du äter )

Och för dig som tänker " EW, jag ska aldrig mer äta ost för att undvika de här superäckliga spindeldjuren" har jag dåliga nyheter. Det bor små insektsdjur överallt. I vinäger simmar det mängder av små maskar, och tillochmed i kranvattnet lever det mängder av något encelligt björndjur.

Nu förstår jag varför folk svälter frivilligt.
2010-09-14 @ 09:03:39 Permalink Clara Tänker Kommentarer (1) Trackbacks ()


Välkommen till mitt personliga kaos.

Kände att det var längesedan jag skrev ett riktigt inlägg, på sistonde har jag inte haft alls mycket inspiration till att skriva, det har mest blivit bilder, musik och cheesy citat på Engelska.
Det är inte bara bloggen som fått lida av min brist på skrivarinspiration, även min dagbok ( om jag nu haft en sådan) och samtliga av mina novellprojekt har lagts på hyllan ett bra tag nu. Varför?
För något år sedan var skrivandet en viktig del av det jag,  ja , höll på med. Jag hade drömmar om att bli journalist, eller kanske tillochmed författare, och jag arbetade febrilt på min flummiga barnboksidé jag fick från en svettig feberdröm.
Jag har alltid tyckt om att skriva. Men sen blev det liksom bara som att jag inte längre hade något att säga. Eller kanske för mycket att säga, för mycket för att få ner i ord. Bättre med känsla.
Och nej, den här bloggen har inte varit superpersonlig det senaste, men kanske är det inte heller det som är meningen. Om det nu finns någon mening, känns mer spontant om jag ska vara ärlig.  Ett ställe att dumpa konstiga idéer på. Kanske.
Hade tråkigt så jag kollade igenom en massa gamla inlägg, och de skiljer sig så galet mycket från dom nya. Mer åsikter, mer att säga, mer historia, mer Clara? Borde få tillbaka lite av det. Inte bara i bloggen, utan allmänt.
Alla har alltid något att säga, och jag råkar vara huvudpersonen i mitt liv.
Flummigt som vanligt, ingen tanke bara ord. Eller kanske bara tankar. Extrem oreda. Ingen ordning. Men, iallafall ett inlägg. I´m back. Iallafall för ett tag, jag hoppas längre.
2010-08-23 @ 17:52:48 Permalink Clara Tänker Kommentarer (1) Trackbacks ()


Love me to pieces.



Hade sönder en spegel. Eller två. Lucky me, allt är som det ska vara.
2010-08-22 @ 00:39:10 Permalink Clara Tänker Kommentarer (0) Trackbacks ()


Sömndag.

Jaha, då var det söndag igen då.
Söndagen är en konstig dag som av någon anledning återkommer varje vecka.
På söndagar är det meningen att man ska ta det lugnt och göra ingenting en hel dag.
Man kan inte hitta på nåt på kvällen, eftersom det är skola dagen efter, och man orkar inte hitta på nåt på dagen, eftersom man var ute och slet ut sig kvällen innan.

Jag slutar aldrig förvånas över söndagarna. De är så, märkliga på något sätt. Så tomma.
Som ett skottår, fast varje vecka.
Söndag innebär ångest, ibland huvudvärk, alltid trötthet,  ofta rastlöshet. Det finns liksom inget att göra.
Jag kan inte vara ensam om att känna så här. I våran bok vi läser i svenskan En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf, uttrycker sig även där huvudpersonen om sitt hat mot söndagar.
" Men han kunde aldrig vänja sig vid söndagen. Den kom alltid över honom som ett stort , oförutsett bekymmer."

Ibland önskar jag att man bara kunde trycka på en knapp och spola fram söndagarna, eller kanske rentav sova sig igenom dem, som jag gjorde för några veckor sedan. Kom hem klockan nio på morgonen och sov till fem på eftermiddagen. Ganska rekordeligt.

Söndagen är dagen då gud vilade, och bara för att han gjorde det måste alla andra också göra det.
Jag vill inte vila.
Men nåt måste jag göra med mina söndagar.
Man kan tillexempel baka, måla tavlor , skapa musik, skriva en bok eller helt enkelt plugga.

Ja, från och med nu ska söndagar bli min kreativa mysdag, då jag gör en massa fina saker och ägnar tid åt mig själv, med fotbad, manikyr och massage.
Oh ja, Clara har sett sin sista ångestsöndag!
2010-05-16 @ 14:11:06 Permalink Clara Tänker Kommentarer (2) Trackbacks ()


RSS 2.0