En söndag som alla andra fast ändå inte

Jag är så obeskrivligt lycklig över att det är lov. Veckan inleddes med bästa festen i borås, och nu går jag bara runt och glider och njuter över min egen existens. Jag är medveten om att det bara är en vecka det handlar om, och hur snabbt försvinner inte en vecka ur tiden? Men ändå, jag kan - och tänker - inte bli av med känslan att jag bestämmer över mitt eget liv. Cheesy, you don´t have to tell me. Men skolan har blivit så utflippat rutinmässig och meningslös, och jag måste verkligen anstränga mig för att komma upp på morgonen, då jag verkligen inte känner mig ens 1% peppad att åka iväg. För det första så lär jag mig mer av att vara hemma och läsa, vi gör ingenting vettigt på lektionerna och jag slösar bort min tid. För det andra så blir jag så vansinnigt trött av att vara i skolan att jag däckar eller blir okontaktbar i flera timmar efter att jag kommit hem, vilket betyder att jag ändå inte har ork att ta tag i alla mina arbeten och på så sätt få bra betyg vilket skulle göra mina ansträngningar värda.

Nej, jag tänker inte hoppa av eller så, jag tänker bara gå runt i min lilla bubbla av tid och njuta av att slippa ta bussen till skolan i totalt mörker.

Kanske, om jag har tur, lyckas jag fylla på min energi såpass mycket att jag orkar ta mig igenom de sju futtiga små veckorna som är kvar till jullovet. ( Och som också innehåller min efterlängtade 18 årsdag ) . Och sen ska jag mysa så mycket jag kan i stickade strumpor och rosetter i håret och baka kakor till alla jag känner och riktigt känna kärleken, och sen är det bara ett halvår kvar och sen är jag fri fri fri fri fri.  OH.

Nej, nu ska jag göra en önskelista! Puss !
2010-10-31 @ 15:00:19 Clara, världen och kärleken Permalink


Kommentarer


Namn:
Glöm mig inte!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Jag har en egen hemsida:

Skriv rakt från hjärtat:

Trackback