Ett inlägg om att sikta mot stjärnorna för att du kan.

Såg på nyheterna att en piffig politiker skrivit en motion om att förbjuda jantelagen.  Tycker det låter som en fantastisk idé, att en gång för alla kväva den patetiska kultur som härjat i detta kalla ikealand i årtionden. Vem tror du att du är? Du är inte bättre än någon annan. Va nej, ursäkta jag duger ingenting till. Var tavlan fin säger du? Nej, den var ju rätt tråkig egentligen. Ja jo det stämmer att jag fick alla rätt på matteprovet men jag hade jättetur och chansade nästan bara på den sista…


Kom på mig själv alldeles nyss med att vilja svara på en uppmuntrande kommentar med en ursäkt om att teckningen ” alls inte var särskilt speciell och egentligen ganska intetsägande” . Gjorde det helt på rutin och skulle precis skriva mitt svar när jag plötsligt ifrågasatte vad det var jag höll på med. Varför ska jag tona ner kommentaren, förneka den och övertyga kommenteraren om att jag visst inte är så bra som denne påstår?  Varför kan jag inte ta komplimangen med ett leende, säga tack! Och vara stolt?


Frågan är väl snarare vad som händer om man gör precis det. Bryter man då mot en outsagd ( implicit , beundra mitt nyfunna ordförråd! )  regel som är djupt inetsad i svenskarnas kollektiva moral? Uppfattas man som dryg, självgod och uppblåst så fort man tror på sig själv?

Det är som att det är en del av kulturen, en del av våra försök att passa in, att vara som alla andra. Var aldrig bättre, var aldrig mer. Håll dig på mattan, gråt när ingen ser.

Vad är det för rädsla vi har över att våga stå upp för oss själva? Vad är det som hindrar oss från att tro på våran egen potential och satsa alla sina kort i hopp om att aldrig misslyckas? Varför siktar vi inte mot stjärnorna, trots att vi kan, och borde?


Jag har alltid trott, och kommer alltid att tro, att människors livssituation och verklighet handlar om deras inställning. Fick mig en rejäl tankeställare efter att Janne Josefsson varit på vår skola och visat sin berömda dokumentär om varsin ände av femmans spårvagn. I ena änden hittade vi människor av lägre klass som inte hade det särskilt bra ställt, ingen av dem hade drömmar de trodde de kunde förverkliga, och 20 år senare hade de alla jobb de egentligen inte trivdes med. I andra änden, örgryte, hittar vi bortskämda rikemansbarn som noga deklarerade sina drömmar om att bli chefer, ingenjörer, läkare eller advokater. De flesta lyckades också med sina mål.

Varför? Vissa påstår att dessa ungdomar hade allt serverat framför sig, att de föddes med möjligheter och att de redan hade foten inne i arbetsmarknaden, då de med mindre välstånd hade allt emot sig och att de redan  var förutbestämt att de skulle misslyckas, men jag vägrar tro på att de är sant. Allt handlar om deras inställning. De rikare barnen hade mål, drömmar, och framförallt ambitionen att lyckas och tron på sig själva. därför lyckades de också i slutändan.


Sen kan man ju givetvis ställa sig frågan om vem som ger de rikare barnen all uppmuntran, och vem som inte ger den till de fattigare ( fattig låter så hemskt, men hittar inget annat ord? ) . Jag tänkte precis hävda att sverige är ett land där alla har samma möjligheter iochmed gratis skola och allt det där, men naturligtvis stämmer det inte helt och fullt, då barn med stöttande föräldrar naturligtvis tror mer på sig själva och sin förmåga att satsa. Därför borde det vara en självklarhet att se till att de barn som inte får det här stödet hemma får det någon annanstans. Att ha bra självkänsla och att tro på sin egen potential borde vara en mänsklig rättighet.

Sen finns det folk som har klarat sig finfint ändå.

. Det finns ensamstående , arbetslösa mammor som kämpat dag och natt och slutligen startat fabriker och stora företag, det finns barn som får stå ut med alkoliserade föräldrar och ändå blivit nobelpristagare.

Man måste stå upp för sig själv och våga satsa. Människor som föds i lägre samhällsklasser blir knappast hjälpta av mer pengar, det är uppmuntran och motivation de behöver ( självklart i vissa fall även pengar , såklart, men ) . Om de istället gått in med inställningen " Jag tänker inte ge mig förrän jag blir VD" istället för " Jag hamnar nog på skf precis som pappa" ( se janne josefssons dokumentär) så hade de förmodligen kommit betydligt längre.
Det kan oooooomöjligt vara så att alla människor i Biskopsgården är dumma i huvudet medan de i Örgryte är supersmarta, förmodligen finns de fler intelligenta människor i i biskopsgården ( inte något ont mot denna stadsdel, refererar endast till dokumentären) , men de saknar kollektiv motivation och tro på sig själva. förmodligen blir det grupptryck på detta också. hur lätt är det att lägga ner all sin tid på skolan när alla kompisar skolkar? Man socialiseras med sin omgivning, för det är precis så vi fungerar som människor. Man tänker inte längre än näsan räcker helt enkelt.

Men det finns ingen som är dum eller smart, alla kan bara de ger sig fan på det. För vissa tar det längre tid, ja, men det är aldrig omöjligt. varför ska man nöja sig med ett medelmåttigt jobb när du kan ha det bästa? Varför inte satsa, i rädsla för vad andra ska tycka? I rädsla för att du inte duger? Du kan såhäääääääär mycket mer än du tror bara du verkligen vill. Jag tänker bli civilingenjör och det står jag för. Jag tycker inte att det är superroligt att plugga och jag har definitivt inte fötts in i ett rikemanshem, men jag tänker kämpa för min framtid och mitt liv, och det tänker jag inte skämmas över. Alla som vill kan ju trots allt göra samma sak!

Jag lovar inte att jag lyckas, men jag ska iallafall göra ett helhjärtat försök.
Sikta mot stjärnorna, så kommer du åtminstone till månen. -  smart människa jag är släkt med! hehe


Om du läste allt det här är jag imponerad!
2010-12-31 @ 01:27:13 Permalink Clara Tycker Kommentarer (2) Trackbacks ()


Redhead

promarkers
satt och kluddade lite med mina älsklings promarkers, resultatet blev en tuff brud som jag gav till mormor! Den blev en massa prickig när jag la in den i datorn, ser inte ut på det viset egentligen. nu blir det färd hemmåt från Falköping till Landvetter, imorgon är det nyårsafton!! Det kommer bli helt fantastiskt, akta er bara för förrätten, den kommer vara totalt makalös!
2010-12-30 @ 16:36:38 Permalink Clara Skapar Kommentarer (5) Trackbacks ()


Att vara fri.

Det är inget speciellt med julen egentligen. Den kommer jättesnabbt som en smocka rätt i ansiktet på alla stackars stressade julklappskonsumenter, och avlägsnar sig lika snabbt igen, efter att ha gjort folk något fetare.
Först går man runt och längtar ett helt år efter just den här enda lilla dagen, och sen sitter man där och tittar på Kalle Anka och säger "nej, inte den här! " till varje sönderbekant klipp, äter pepparkakor, och sen är det över utan att man ens märkte att det någonsin var annorlunda.
Och nu är man ledig. För att ha tid att shoppa på rea som egentligen är lagerrensning av mindre önskvärda och rent av fula varor som ingen ville köpa till fullpris under året som gått.
Jag frossar i örhängen på halva priset. Räknar dagarna som är kvar till det nya året. fyra. Sen är det tio dagar kvar på friheten, tio dagar kvar över ytan i plugg-och-stresshavet, där jag kan andas och bli påmind om hur det känns att vara levande. Sen börjar det om igen. Och man längtar till nästa jul.
"Vad gör man egentligen när man är ledig?" Kan jag undra ibland, sådär för mig själv. Jag har glömt bort hur man gör. Istället sitter jag och oroar mig för mattenationella som ligger ett ljusår fram i tiden, tänker konstant på mitt projektarbete som varken har ett existerande slut eller en början,och läser smarta böcker i ett ynkligt försök att få bättre poäng på högskoleprovet. Jag undrar om jag kan släppa allt det där och tänka på ingenting. Stänga av alla måsten och bli kreativ och lycklig istället. Det är när man har riktigt, riktigt tråkigt som man börjar hitta på saker själv. Jag saknar den känslan. Och jag tänker vänta på den.
För det här lovet behöver jag verkligen bara ta det lugnt. Andas, återhämta mig, ladda batterierna. Tillochmed min reservenergi har tagit slut. Och det är nu det känns. När allt är över. Men det är det ju egentligen. Bara fjorton dagar i  en knasig verklighet utan plugg. Fast inte ens det stämmer, tillochmed på lovet har vi saker att göra. Men det är väl lika bra att få det gjort.
Nej. Nu tänker jag överge denna förvirrade text för att göra något annat. Sakna julen kanske. Eller ha tråkigt.
2010-12-27 @ 20:58:49 Permalink Clara helt enkelt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Galet galet galet

Fick en sån där " åh-herregud-den-här-låten-är-så-bra -att-jag-tror-jag-dör?-moment" alldeldes nyss när jag satt och tittade på tv, och ofrivilligt blivit avbruten av en reklampaus. Det var låten i Nikonreklamen som framkallade den känslan. Och sen kom jag på att det var den låten som Becca visade mig för några veckor sen, till samma reaktion. Hehe. Men det är sjukt vad bra det är. Verkligen en sån moment-låt. kärlek.
2010-12-27 @ 20:39:37 Permalink Clara och Musiken Kommentarer (1) Trackbacks ()


Promarkers <3

Svängde förbi Inex idag mitt i all mellandagsreastress och köpte en ny färg till min brutalt växande promarker-familj. Almond heter färgen och den är helt perfekt som hudnyans! Ursäkta min nördighet, men jag har blivit helt såld på det här. Fick en annan fin färg i julklapp, terracotta ( perfekta rödbruna nyansen! ) och light grey, ( asbra, man kan ha den till allt typ? ) och nu har jag hur många pennor som helst! Dom bara reproducerar sig själva, snart får jag inte plats i mitt rum längre.
2010-12-27 @ 20:27:57 Permalink Clara Skapar Kommentarer (2) Trackbacks ()


Chokladlera

Kände att jag var tvungen att göra något åt min stackars "hej-jag-har-sovit-med-smink"-hy , och bestämde mig därför för att prova chokladansiktsmasken som en vänlig själ gav mig i födelsedagspresent!
Innan: ofräsh hy
Undertiden: afrostyle!
Efter: Babylen hud med strålande lyster!
ooh, ett måste i varje bloggerskas badrumshylla!
nej, men ärligt så kände jag att jag förtjänar att bli ompysslad. ( av mig själv... ) Nu ska jag fixa naglarna, raka benen, kleta in mig i någon aprikosdoftande bodylotion, noppa ögonbrynen och vispa ihop en hemmagjord hårinpackning. Och ta ett varmt bad med tända ljus. För alla som bryr sig.
Det är fantastiskt att ha lov. Jag börjar faktiskt, lite smått, känna mig levande igen. Det är en känsla jag inte haft på alldeles för många månader. Att vakna på morgonen och känna att man faktiskt är vaken, det är underskattat.
Någonting annat som är underskattat är utgång på söndagar! Sjukt värt att dra till kontiki på bartömning med ett glatt gäng dudes och dudettes istället för att sitta hemma och ha söndagsångest! Tack för igår! Enda ovärda var  att jag var stensäker på att min fot skulle förfrysas och ramla av , och att vagnarna slutade gå vid två. Kan ha varit den mest värda taxin i mitt liv? Promenera från majorna till långedrag är inte riktigt min grej i 20 minus och high heels. Men. as I said. VÄRT.
2010-12-27 @ 20:05:37 Permalink Clara, världen och kärleken Kommentarer (1) Trackbacks ()


hjälp

kollade på kontoutdraget... har spenderat 1600 på julklappar och jag har inte ens köpt hälften???
2010-12-25 @ 16:58:56 Permalink Clara konsumerar och bidrar till miljöförstöringen Kommentarer (0) Trackbacks ()


Lily

Promarkers!
Men vad ska hon ha för färg på håret!?  Den eviga frågan.
2010-12-20 @ 05:02:08 Permalink Clara Skapar Kommentarer (4) Trackbacks ()


killing is still killing. both you and I know that.

Okej, klockan är 04:35, jag ska upp om två timmar, eller mindre ändå, typ en och en halv. Kan verkligen inte sova. Don´t ask me why. Så jag har sträckkollat hela säsong fem av Dexter istället. åh vad jag saknat dig du underbara iskalla men samtidigt supermysiga människa.
För dig som inte har börjar kolla än, gör det nu! Nu kommer du inte undan längre. Klistrar in första avsnittet av säsong ett här nere, och så sätter du fart och kollar, du är trots allt bara 61 avsnitt bakom mig. Lycka till!
2010-12-20 @ 04:39:31 Permalink Clara, världen och kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()


Undervattenskonst

Hur coolt är inte detta? Skulpturer under vattnet av Jason Taylor.  Gillar att någon ens kom på tanken, galet nyskapande och äckligt vackert.
2010-12-19 @ 21:23:23 Permalink Clara Inspireras Kommentarer (0) Trackbacks ()


Hårfärg

Blev irriterad på den här tjejen i canonreklamen för att hon hade tråkig hårfärg. Så jag  gav henne tre nya! nödvändigt och bra en söndagskväll som denna.
2010-12-19 @ 19:59:51 Permalink Clara helt enkelt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Nytt projekt!

De här låtarna ska jag lära mig över jul!
Yann Tiersen – Comptine D'un Autre Été, L'après-Midi
Tina Faigen – Air (Bach)
2010-12-19 @ 00:38:01 Permalink Clara och Musiken Kommentarer (1) Trackbacks ()


la color de las naranjas

2010-12-19 @ 00:21:04 Permalink Clara Skapar Kommentarer (1) Trackbacks ()


I bet it´s the art

den här låten är ganska go ändå, trots att det är miley cyrus.
who own my heart, is it love or is art?

------------->  Miley Cyrus – Who Owns My Heart <-----------
2010-12-15 @ 20:05:04 Permalink Clara och Musiken Kommentarer (0) Trackbacks ()


Att ta tag i sitt liv

Jag har nu tagit beslutet att inaktivera mitt facebookkonto. Det är ett beslut jag tänkt på länge , och nu slutligen bestämde mig för att förverkliga. Jag har länge vetat hur det ligger till, men undersökningen jag gjorde förstärkte mina övertygelser. Alla de tillfrågade höll med om att facebook varken var särskilt underhållande eller intressant, men att det däremot var tidsfördriv, beroendeframkallande och onödigt. Trots det sitter en halv miljard människor framför dataskärmen och slösar bort sina liv. Till vilken nytta? Det är så himla onödigt att jag blir åksjuk. HUR i helvete kan en hel värld av människor överanvända en hemsida så till den grad att de inte får någonting gjort? när de dessutom inte ens tycker att facebook är särskilt givande?
Fyllde motiverat i rutan " berätta mer" på avaktiveringssidan ( efter att jag gråtit en skvätt över att Melker, Andrea, Camilla, Sandra och Fanny kommer att sakna mig ) :

Facebook är beroendeframkallande och får folk att lägga ner mer tid framför datorn än vad som är hälsosamt. visserligen är facebook ett bra sätt att hålla kontakten med folk man inte träffar så ofta, men det har snarare blivit så att man använder facebook för att hålla kontakten med folk man ändå träffar hela tiden. Jag använder hellre min fritid till att träffa mina vänner på riktigt än att slösa bort timmar framför datorn. jag vill inte bli en del av ett samhälle där alla sociala relationer sker på internet. nej, hoppas fler tar sitt förnuft till fånga, jag tänker skaffa mig andra hobbys istället, som faktiskt gör skillnad. inga mer bortslösade timmar!  dessutom ( har precis gjort en undersökning om det här ) så känner sig många människor stressade av facebook, och loggar in för att kolla vad som har hänt trots att de egentligen inte vill, och är inloggade i timmar trots att de alla är överens om att det väldigt sällan händer något intressant. samtliga tillfrågade höll också med om att facebook nästan aldrig är underhållande, utan att det endast är tidsfördriv. snacka om onödigt?  bye bye facebook.

Nej vet ni vad? Nu ska jag skaffa mig ett liv. Jag ska leva hälsosamt, börja måla och pärla halsband, skriva musik och träffa mysiga gosiga vänner på riktigt. Inget mer slösurf och kontrollbehov framför facebook. Från och med nu ska jag börja göra vettiga saker, om jag så nu är den enda i världen som gör det. Enligt boken Connected kan mitt val dessutom påverka dig, dina vänner, dina vänners vänner och dina vänners vänners vänner. Hoppas det stämmer, hade inte varit fel att få bidra till att rädda världen.
Alla gör sina val, och jag har gjort mitt. Och det känns skönt!
2010-12-15 @ 10:30:56 Permalink Clara tar tag i sitt liv Kommentarer (6) Trackbacks ()


Inte precis som jag hade tänkt mig

Bestämde mig efter många om och men för att bege mig till frisören för att en gång för alla få ett svar på den eviga frågan : " hur ska jag göra med håret? "
Hade funderat hela natten och kom fram till att en väldigt naturlig färg, så nära min egen som möjligt, mörkt askblond, cendréfärgad eller sandfärgad, var hur jag ville ha det.
tänkte att det vore bra att slinga i en askblond/kall ljusbrun färg, men frisören tyckte det var bättre om jag färgade hela och istället slingade några enstaka ljusare. Okay tänkte jag, kör på det!
Efter två timmar ( eller hur galet lång tid tog det egentligen? ) får jag se resultatet. Håret var... vilken färg var det  ens? Blandning mellan ekorre, måsskit och toagrön. Och trots det frågade frisören, nå, vad tycker du?
Är hon inte riktigt klok tänkte jag, det här kan väl inte ens ha blivit som hon hade tänkt sig?
" fast ja... det blev nog lite... väl kallt där på topparna ja... jag får nog lägga på en varm färg"
Så när jag tillslut lämnar frisörsalongen har jag en varm grönrödmörkbrun nyans på håret istället för en naturligt mörkblond. Förstår då inte hur håret kan vara både rött och grönt då dessa färger borde ta ut varandra. Besöket kostade 950 kronor på Envy i Arkaden. Jaja, jag vänjer mig väl. Fick iallafall ett gratis silverschampoo. Yey.
Nej men seriously. Jag kan inte bli blond igen för håret kommer ramla av om jag bleker det. så jag har två utvägar. mörkbrunt, eller rött. Go for it. Jag fixar det här, as always.
2010-12-11 @ 13:46:58 Permalink Clara helt enkelt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Ny design!

Tryck på uppdatera! eller  f5



2010-12-01 @ 23:12:18 Permalink Clara Skapar Kommentarer (1) Trackbacks ()


Paparizou vs Malfoys nästan-död.




Den här klämkäcka låten av Helena Paparizou råkade jag lyssna på för allra första gången just när Harry Potter nästan dödade Malfoy i boken jag höll på att läsa. Kommer ihåg att det var oerhört äckligt beskrivet, med hjärtskärande fruktansvärda skrik och sprutande blod. Har alltid tyckt att det varit nåt läskigt över låten sedan dess.  Trots det så hamnade den på min Claras-Beroende-Låtar-Lista i flera månader, och jag kan fortfarande lyssna på den och bli alldeles full av nostalgi. Kan vara min top fem favoritlåt genom tiderna!
2010-12-01 @ 20:39:41 Permalink Clara och Musiken Kommentarer (0) Trackbacks ()


Typ som Science Fiction



Sjuk och snurrig, uttråkad och stressad. Ta mig bort från det här virrvarret av skola, plugg och sömnlösa nätter.

På fredag är det iallafall okej att vara sömnlös, då blir det parteeey och mitt livs ( host ) första utgång.
2010-12-01 @ 16:30:37 Permalink Clara Skapar Kommentarer (1) Trackbacks ()


RSS 2.0