livet är för kort för att inte se bra ut?






Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

" livet är för kort för att inte se bra ut"  
Är det inte mer så att livet är för kort för att slösa bort det på att oroa sig över hur man ser ut?

och hurra, nu kan alla se ut som Paris Hilton! så typiskt svenskt, nu har vi ytterligare en anledning till att se likadana ut allihopa.

Hela skönhetsbranschen får det att låta som något otroligt bra att vara utseendefixerad till bristningsgränsen, att det enda som betyder något är att känna att man passar in och ser ut som  alla andra.
Det är såklart bara ett PR-knep, få oss att må dåligt över oss själva, skapa ett behov, ett ideal att nå upp till, och sen säljs det tonvis av produkter som bara nästan gör oss till idealet. Vi kan aldrig bli nöjda. Det är så meningslöst. köp ett läppstift, bli lycklig! vad är det för fel på världen? folk köper och köper, står i timmar framför spegeln och drar i sina sönderslitna hår med missnöjda miner och tittar avundsjukt på kändisarna i veckotidningarna. Lady Gaga har ett perfekt liv. har hon? till ytan har hon lyckats perfekt, men vad finns på insidan? tro mig, hade hon haft något där hade hon inte känt något behov av att visa upp sig i robotoutfits. kändisar är bara människor, som söker bekräftelse och lycka. Dom strävar efter uppmärksamhet och det perfekta livet som inte finns.
Jag blir så otroligt trött på hela grejen. varje dag matas vi med ton av media som lär oss hur man borde vara, hur man borde se ut, vilka vänner man ska ha, vilken färg som i år ska vara din favorit. och vi anpassar oss efter det, men vi kommer aldrig någonsin passa in i de idealen, ingen gör det. folk strävar och kämpar för att nå dit, men där finns det inget.
och den här informationen kastas rätt upp i osäkra trettonåriga tjejers ansikten. Man försöker hitta sig själv, skapa sig ett överjag som det står om i psykologiböckerna. identifiera sig med omgivningen, hitta sin plats i samhället, passa in. Det är en sån jävla otur att det inte går. Det är inte ett dugg konstigt att alla är deprimerade nu för tiden, man vet inte hur man ska vara. Vi försöker alla anpassa oss till ett samhälle som är rätt igenom fejkat.
det gäller inte bara utseende, utan allt, det sociala, har man ska bete sig.
man ska ha många vänner, nå långt i karriären, bli rik, ha fina bilar.
men när man har nåt dit, vad finns då?
Kan inte alla bara inse hur patetiskt det är och börja älska och leva istället?   ( ok, det där lät sjukt hippie )

jag menar inte att alla ska gå runt och vara fula och osociala, jag älskar att träffa folk och göra mig fin osv, men skillnaden är att det inte får bli en besatthet, man ska göra det för att man mår bra, inte för att man måste och är rädd för vad som händer om man låter bli.


har en känsla av att ni som läser det här kanske inte alls hajar min poäng, det blev lite ostrukturerat, men men, jag vet själv vad jag menar iallafall.

<3
2009-11-22 @ 19:20:47 Permalink


Kommentarer
Postat av: johanna

förstår precis din poäng och du har rätt. du är söt. <3

2009-11-23 @ 20:35:24
URL: http://prettohoror.blogg.se/


Namn:
Glöm mig inte!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Jag har en egen hemsida:

Skriv rakt från hjärtat:

Trackback